Ölsupa

Denna soppa är en riktig klassiker. Ölsupa, eller öspa som det också kallas, är en sorts välling vari man blandar svagdricka, sirap, ingefära och mjöl. I detta kan det även ingå ingredienser såsom muskot, kanel samt äggulor, ofta varierande beroende på vart i landet man bor. Dock var ägg inte ett lika vanligt inslag hos de mindre välbeställda hushållen då det var en säsongsbetonad ingrediens och därför en bristvara under vinterhalvåret.

Kuriosa: Kung Kristian IV av Danmark ville varje morgon tömma en bägare ölsupa innan han klev ur sin himmelsäng och Wilhelmina von Hallwyl (grevinna och konstsamlare i Stockholm under tidigt 1900-tal) hade ölsupa på sin vardagsmeny. 

Receptet är i sitt original beräknat för 6 personer, men då det skulle blivit otroligt mycket med nästan 3 liter soppa halverade jag det. Här nedan är dock ursprunget.

Ingredienser

2 l. mjölk

2 msk. sirap

1/4 tsk. ingefära

1/2 l. svagdricka

1 liten kaffekopp mjöl

1 dl. tjock grädde

Beredning: 1 1/2 l. af mjölken uppkokas. Af den öfriga delen af mjölken och mjölet göres en afredning, hvilken ivispas, då mjölken kokar. Svagdrickat, sirapen och ingefäran uppkokas i en särskild kastrull och ivispas i vällingen, då denna kokat 10 min., hvarefter soppan kraftigt vispas under några minuter. Grädden vispas upp i soppskålen, och soppan, som skall serveras fradgande, tillslås.

Valde mörk sirap då jag tycker den har kraftigare smak och därför är mycket godare.

På Ica Maxi hade de inte svagdricka så i förhoppning om att det skulle smaka likadant köpte jag bordsdricka. När soppan skulle lagas insåg jag att så inte var fallet så det fick bli en kort tur till närmaste affär för en burk öl man kunde blanda ut den julmustliknande smaken med.

Servering av soppan med en fet gräddklick mitt i tallriken. 

Mamma åt med glädje första skeden. Resten blev mer plågsamma.

Smaken på denna soppa var nästintill fruktansvärd. Har aldrig gillat välling och varm mjölk och detta smakade precis så fast med en liten eftersmak av humle och ingefära. Det senare räddade soppan från att vara oätbar, men gott blev det inte. Problemet satt i att den var alldeles för tung och hade jag ätit mer skulle den framkallat illamående. Denna maträtt är det nog dags att säga adjö till då det är tveksamt om den skulle kunna vinna någons tycke idag.