Hveteskorpor

Skorpor är praktiska bakverk, har man torrt bröd hemma är det bara att skära itu och ställa in i ugnen någon timme så håller det sig i månader. Karl XII, en av våra "krigarkungar" vi haft i Sverige, insåg även han det genialiska i detta lilla torra bröd. Under fälttåg var strategin att föra sina trupper till bördiga platser med stora mattillgångar, vilket i många avseenden var begränsande. Karl XII ville strategiskt anfalla Norge där ett nytt och hemligt vapen fanns med i planerna - succariebrödet. Tidigare hade man stött på det i den ryska armén och nu skulle svenskarna för första gången bära med sitt matförråd i form av stenhårda, tärnliknade skorpor man sedan blötte i konjak. Hans plan var att vänta ut motståndarna tills dess att deras förråd tagit slut och därefter slå till. Brödet var det viktigaste vapnet och Karls skorpor finns fortfarande att baka, se recept på denna sida.

Ingredienser
1 l. mjölk
1/2 hg. pressjäst
1 hg. smör
10 kardemummor
1,6 kg. hvetemjöl
1/2 tsk. salt
1 kkp. socker

Beredning: Mjölet och saltet sammanblandas, litet fråntages till att arbeta om degen med. Den ljumma mjölken iröres, och då det är väl sammanblandadt, tillsättes den upplösta jästen, och degen arbetas tills den släpper slefven eller handen. Litet mjöl öfverströs och degen täckes, hvarefter det på varmt ställe får jäsa upp. Därefter iarbetas det smälta smöret, sockret och den stötta kardemumman, och degen får ånyo jäsa upp. Af degen utrullas nu små jämna, släta skorpor, hvilka läggas på smorda plåtar och sättas på fullt dragfritt att jäsa upp. Gräddas i ganska varm ugn. Då de äro alldeles kalla, skäras de itu och skjutas in i ganska varm ugn att färgsättas, hvarefter de i svagare värme får genomtorka.

Jag gjorde halva satsen men ändå blev det lika mycket som en vanlig sats vetebröd. Då degen bakades ut rullade jag först de till små bollar varefter jag gjorde de lite mer avlånga så de skulle få den "klassiska" skorpformen.

En av de tre jäsningarna.

"Ganska varm ugn" tolkade jag som 200-225 grader och satte klockan på nio minuter vilket visade sig vara precis lagom. ~Husmorskänsla~

För att dela bullarna på mitten använde jag en gaffel vilket var mycket enkelt.

Till sist väntade fyra timmar på runt 100 grader med ugnsluckan på glänt.

På riktigt var detta det märkligaste brödrecept jag gjort i hela mitt liv mest på grund av att man blandade först mjöl, jäst, mjölk och salt som fick jäsa ensamt varpå man skulle försöka få in smält smör, socker och kardemumma i degklumpen. Till en början hade jag ett vitt berg flytande i en gul sjö i bunken, men efter svordomar och svett fick jag tillslut ihop det (med hjälp av lite mjöl som lagts undan till utbaket). Den var blank och hal med en suspekt konsistens inte ens i närheten av tidigare bulldegar. Insidan var luftig med många glutentrådar medan den blev närmare gummiaktig då jag tuggade på den. Trots den udda degen och den låånga väntan blev de fantastiskt goda, speciellt med apelsinmarmeladen i receptet nedan.