Kåldolmar

Ordet dolme är inte bara ett gammalt slangord för penis utan även ett ord besläktat med turkiskans dolma som betyder fyllning. Vi i Sverige fick troligtvis nys om detta recept på dolmasi genom de turkiska män som reste hit tillsammans med sina familjer (ca 1716-1732) i desperata försök att få tillbaka sina pengar de lånat  Karl XII. Deras kåldolmelagande fruar tipsade nästan säkert sina, för en tid, svenska vänner om detta trevliga vis att laga något så enkelt som vitkål och köttfärs.

Ingredienser
1 medelstort kålhufvud
50 gr. flottyr
1 msk. salt
1 kkp. risgryn
1/2 l. mjölk
1 1/2 msk. flottyr
1/2 kg. benfritt oxkött
1/2 tsk hvitpeppar
2 ägg
3 kkp. vatten
1/2 msk smör
1/2 l. buljong

Beredning: De yttre bladen af kålhufvudet borttagas. De öfriga lossas försiktigt från stocken, sköljas och påsättas i kokande vatten att förvälla några minuter hvarpå de uppläggas att afrinna. Risgrynen påsättas i det kokande vattnet, och när detta kokat in, tillsättes mjölken, hvarefter de kokas mjuka. Då de svalnat, blandas de tillsammans med det malda köttet, kryddorna, den smälta flottyren samt de uppvispade äggen. På kålbladen afskäres den tjockaste delen af hufvudnerven. En msk. af färsen lägges i hvarje kålblad, dessa hoprullas och ombindas med segelgarn. Dolmarna brynas därefter i en med smör upphettad stekpanna, antingen i ugn eller på spisen. Nedläggas i en kastrull, och buljongen påspädes, och få de nu långsamt steka färdiga med tätt slutet lock ungefär 1 timme, hvarunder de då och då böra omskakas. När de äro färdiga, upptagas de och seglargarnet borttages. Såsen skummas, afredes, om man så vill, och hälles öfver dolmarna.

Steg ett efter att de lindats (som tog över en timme.......) var att fräsa dem i smör för att sedan låta de långsamt småsjuda i buljong.

Och här är några av dolmarna innan snörena klipptes loss. Tyckte de såg ut som fulare versioner av dumplings eftersom jag inte orkat göra dem till avlånga korvar.

Jag började laga kåldolmar utan att 1. minnas hur de smakade och 2. veta exakt hur de skulle se ut. Vårt kålhuvud hade blivit skuret i så bladen blev ojämna, trasiga och små vilket visade sig vara allt se de inte bör vara eftersom köttfärsen (som liknade en rinnig gröt) läckte ut. Blev under köttfärs- och kållindningsprocessen så förbannat less på att de vägrade hålla ihop att jag var nära att ge upp. Tillslut hade jag dock lyckats få tillräckligt många för att vi skulle få middag och matlådor så efter det struntade jag i resten av färsen (som ska få bli någon köttfärslimpsliknande sak senare). Kan utan tvekan säga att jag aldrig kommer göra det här receptet igen. Så himla pilligt och onödigt för något som i slutändan ändå bara smakar trist (dock älskade de äldre i min familj det??). Lök är något av det bästa jag vet i mat och utan vare sig det eller kryddor blir köttfärs inte bra enligt mig, så nej nej nej de här kåldolmarna vill jag helst slippa i framtiden.

PS. Det är pga enorm frustration som det inte finns några bilder på fyllningsprocessen. Var för arg för att fota.