Hastbröd

Vaknade tidigt igår och tänkte göra scones till frukost då jag mindes att det fanns ett recept på något liknande i denna kokbok. Bläddrade fram till rätt kapitel och mycket riktigt hittade jag ett recept på hastbröd. Namnet är en sann spegling av bakpulvrets framgångar då detta bröd inte tar mer än några minuter att knåda ihop, kavla ut och sedan grädda direkt i ugnen i knappt 15 minuter.

Den brittiska traditionen att baka scones, som det finns en uppsjö olika varianter av, kommer från Skottland och de sydvästra delarna av landet där brödet fortfarande är starkt förknippat med eftermiddagste. Tetraditionen uppkom bland den Engelska adeln som ville ha något att fylla sina magar med mellan de större målen lunch och supé. Detta har kokboken snappat upp och tipsar i sista meningen om att de "äro särdeles goda att använda som smörgåsbröd till kaffe och te." 

Ingredienser

4 1/2 hg. hvetemjöl

3 1/2 tsk. bakpulver

1 tsk. socker

60 gr. smör

1 tsk. salt

3 dl. god mjölk

Beredning: Hvetemjölet, bakpulvret, sockret och saltet sammanblandas. Smöret röres, så att det blir mjukt och smidigt, samt tillsättes. Sist iarbetas den kalla mjölken, och degen arbetas så, att den kännes smidig och släpper bordet. Den delas nu i 4 delar och dessa utkaflas i ungefär 1/2 cm. tjocka kakor, hvilka naggas och rundas. Med en sporre, eller i brist däraf en knif, delas kakan i 4 delar, hvilka sättas på smord plåt att insättas genast att grädda i god ugnsvärme. Då de höjt sig och fått en vacker gulbrun färg, äro de färdiga. Dessa bröd äro särdeles goda att använda som smörgåsbröd till kaffe och te.

Som väntat blev bröden precis som moderna scones-recept, luftiga med en lite hårdare knaprig yta. Degen räcker till, som receptet säger, fyra brödkakor, men eftersom de är ruskigt mättande orkade vi inte äta upp alla och det blev över. Det är lite trist då en dag gamla hastbröd inte håller samma kvalitet som nybakade och varma direkt från ugnen. Därför rekommenderar jag att man halverar receptet om man som vi är fyra stycken (varav en tonårspojke som i princip äter för två).

Marenger

Bakade chokladfondant igår och fick över två äggvitor och vad passar då bättre än att vispa ihop några maränger? Receptet är för fyra alternativt tre stycken, men jag gjorde endast på två eftersom jag bara ville bli av med dem.

Ingredienser

4 små ägghvitor (eller 3 stora)

150 gr. strösocker

Beredning: Ägghvitorna slås till hårdt skum, helst med gaffel (ej med vanlig visp), och vispningen fortsättes därefter 15-20 min. Sockret nedröres mycket försiktigt. Massan lägges med en sked i små klickar på smorda, mjölade plåtar samt insättes i ytterst svag värme att grädda. Då de äro torra och släppa plåten, äro de färdiga.

Margareta fick ta över några minuter så att jag kunde föreviga oändlighetsvispningen. Första gången jag gjorde det förhand var i stugan på midsommarafton då jag skulle göra (världens bästa) valnötsmarängtårta. Hade glömt att vi inte ägde en elvisp så jag växlade mellan gaffel, vanlig visp och en sådan där gammal, rostig sak med vev. Det tog över en timme och envis som jag är vägrade jag låta någon hjälpa mig även om jag fick ont i handleden och helst av allt ville kasta bunken i väggen. Den här gången gick det dock smärtfritt då det var så få vitor. Femkronorsstora spritsade jag ut dem och lät de sedan gräddas en kvart-tjugo minuter på 125 grader och lika snabbt som jag hade vispat ihop marängerna försvann de ner i gapet på lillebror.

Sedan inleddes nästa projekt: middag. 

Hveteskorpor

Skorpor är praktiska bakverk, har man torrt bröd hemma är det bara att skära itu och ställa in i ugnen någon timme så håller det sig i månader. Karl XII, en av våra "krigarkungar" vi haft i Sverige, insåg även han det genialiska i detta lilla torra bröd. Under fälttåg var strategin att föra sina trupper till bördiga platser med stora mattillgångar, vilket i många avseenden var begränsande. Karl XII ville strategiskt anfalla Norge där ett nytt och hemligt vapen fanns med i planerna - succariebrödet. Tidigare hade man stött på det i den ryska armén och nu skulle svenskarna för första gången bära med sitt matförråd i form av stenhårda, tärnliknade skorpor man sedan blötte i konjak. Hans plan var att vänta ut motståndarna tills dess att deras förråd tagit slut och därefter slå till. Brödet var det viktigaste vapnet och Karls skorpor finns fortfarande att baka, se recept på denna sida.

Ingredienser
1 l. mjölk
1/2 hg. pressjäst
1 hg. smör
10 kardemummor
1,6 kg. hvetemjöl
1/2 tsk. salt
1 kkp. socker

Beredning: Mjölet och saltet sammanblandas, litet fråntages till att arbeta om degen med. Den ljumma mjölken iröres, och då det är väl sammanblandadt, tillsättes den upplösta jästen, och degen arbetas tills den släpper slefven eller handen. Litet mjöl öfverströs och degen täckes, hvarefter det på varmt ställe får jäsa upp. Därefter iarbetas det smälta smöret, sockret och den stötta kardemumman, och degen får ånyo jäsa upp. Af degen utrullas nu små jämna, släta skorpor, hvilka läggas på smorda plåtar och sättas på fullt dragfritt att jäsa upp. Gräddas i ganska varm ugn. Då de äro alldeles kalla, skäras de itu och skjutas in i ganska varm ugn att färgsättas, hvarefter de i svagare värme får genomtorka.

Jag gjorde halva satsen men ändå blev det lika mycket som en vanlig sats vetebröd. Då degen bakades ut rullade jag först de till små bollar varefter jag gjorde de lite mer avlånga så de skulle få den "klassiska" skorpformen.

En av de tre jäsningarna.

"Ganska varm ugn" tolkade jag som 200-225 grader och satte klockan på nio minuter vilket visade sig vara precis lagom. ~Husmorskänsla~

För att dela bullarna på mitten använde jag en gaffel vilket var mycket enkelt.

Till sist väntade fyra timmar på runt 100 grader med ugnsluckan på glänt.

På riktigt var detta det märkligaste brödrecept jag gjort i hela mitt liv mest på grund av att man blandade först mjöl, jäst, mjölk och salt som fick jäsa ensamt varpå man skulle försöka få in smält smör, socker och kardemumma i degklumpen. Till en början hade jag ett vitt berg flytande i en gul sjö i bunken, men efter svordomar och svett fick jag tillslut ihop det (med hjälp av lite mjöl som lagts undan till utbaket). Den var blank och hal med en suspekt konsistens inte ens i närheten av tidigare bulldegar. Insidan var luftig med många glutentrådar medan den blev närmare gummiaktig då jag tuggade på den. Trots den udda degen och den låånga väntan blev de fantastiskt goda, speciellt med apelsinmarmeladen i receptet nedan.