Oxsvanssoppa

1 stor eller 2 små oxsvansar
Vatten

Salt

3 ½ l. svag buljong (eller vatten)

2 msk. smör

2 morötter

1 liten knippa persilja

2 msk. mjöl

1 stor lök

½ selleri

5 hvitpepparkorn

1 dl. madeira eller sherry

Beredning: Oxsvansarna sköljas mycket väl samt skäras i stycken efter lederna. De påsättas därefter i kokande saltadt vatten att förvällas 10-15 min., hvarpå de upptagas och få afrinna. De nedläggas därefter i en med smör upphettad järngryta, att tillika med löken och de ansade och något ituskurna rotsakerna brynas och få vacker färg. Då de äro ljusbruna, öfverströs hvetemjölet och persiljan, pepparkornen tillsättas och allt omröres väl. Den heta buljongen (eller vattnet) slås öfver, och soppan får med slutet lock koka 3-4 tim., eller tills köttet blir mört. Då den är färdigkokt, upptagas löken och rötterna, och soppan afsmakas med vinet, skummas ytters väl och serveras med sitt kött.

Att få tag i oxsvans visade sig enklare än förväntat, ringde först en ica-butik på Mariehem men där behövdes en beställning göras tre dagar innan varav de hänvisade mig till Gourmet där de genast la undan en svans. Billigt var det, 79kr/kg vilket jag inte förväntat mig och den på bilden vägde runt 1,4kg vilket även är normalvikten.

Inledningsvis förvällde jag köttet i kokande saltat vatten i ungefär en kvart. Vattnet sparade jag och använde sedan som buljong.

Efter förvällningen frästes köttet tillsammans med lök, morötter och rotselleri i en enorm kastrull. Behövde byta gryta tre gånger varpå jag slutade upp med vår massiva på tio liter så ett tips är att börja med den största ni har - det krävs plats.

Sedan tillsattes buljongen tillsammans med mer vatten som sedan fick koka i ungefär 3,5 timme. Mot slutet fiskade jag upp grönsakerna och skar upp köttet i lagom stora bitar.

Denna soppa var otroligt spännande att tillaga. En ingrediens som oxsvans är något jag förmodligen aldrig tänkt på att använda och därför kändes det som en extra utmaning. Resultatet blev fantastiskt bra då den långa koktiden gjorde buljongen mustig och full med smak. Sherryn gav den ett extra djup och passade till det otroligt möra köttet. Oxsvans kan användas enbart till buljongkok vilket ger väldigt bra resultat. Detta var en höjdare jämfört med tidigare soppkok men tidsåtgången gör att den troligtvis är en lite väl magstark vardagsmiddag. Fem timmar kräver planering men till en höstig helgmiddag tycker jag absolut att oxsvanssoppa är ett alternativ att räkna med. 

Ölsupa

Denna soppa är en riktig klassiker. Ölsupa, eller öspa som det också kallas, är en sorts välling vari man blandar svagdricka, sirap, ingefära och mjöl. I detta kan det även ingå ingredienser såsom muskot, kanel samt äggulor, ofta varierande beroende på vart i landet man bor. Dock var ägg inte ett lika vanligt inslag hos de mindre välbeställda hushållen då det var en säsongsbetonad ingrediens och därför en bristvara under vinterhalvåret.

Kuriosa: Kung Kristian IV av Danmark ville varje morgon tömma en bägare ölsupa innan han klev ur sin himmelsäng och Wilhelmina von Hallwyl (grevinna och konstsamlare i Stockholm under tidigt 1900-tal) hade ölsupa på sin vardagsmeny. 

Receptet är i sitt original beräknat för 6 personer, men då det skulle blivit otroligt mycket med nästan 3 liter soppa halverade jag det. Här nedan är dock ursprunget.

Ingredienser

2 l. mjölk

2 msk. sirap

1/4 tsk. ingefära

1/2 l. svagdricka

1 liten kaffekopp mjöl

1 dl. tjock grädde

Beredning: 1 1/2 l. af mjölken uppkokas. Af den öfriga delen af mjölken och mjölet göres en afredning, hvilken ivispas, då mjölken kokar. Svagdrickat, sirapen och ingefäran uppkokas i en särskild kastrull och ivispas i vällingen, då denna kokat 10 min., hvarefter soppan kraftigt vispas under några minuter. Grädden vispas upp i soppskålen, och soppan, som skall serveras fradgande, tillslås.

Valde mörk sirap då jag tycker den har kraftigare smak och därför är mycket godare.

På Ica Maxi hade de inte svagdricka så i förhoppning om att det skulle smaka likadant köpte jag bordsdricka. När soppan skulle lagas insåg jag att så inte var fallet så det fick bli en kort tur till närmaste affär för en burk öl man kunde blanda ut den julmustliknande smaken med.

Servering av soppan med en fet gräddklick mitt i tallriken. 

Mamma åt med glädje första skeden. Resten blev mer plågsamma.

Smaken på denna soppa var nästintill fruktansvärd. Har aldrig gillat välling och varm mjölk och detta smakade precis så fast med en liten eftersmak av humle och ingefära. Det senare räddade soppan från att vara oätbar, men gott blev det inte. Problemet satt i att den var alldeles för tung och hade jag ätit mer skulle den framkallat illamående. Denna maträtt är det nog dags att säga adjö till då det är tveksamt om den skulle kunna vinna någons tycke idag.