Blanc-manger med apelsiner

Blanc-manger är en rätt med anor långt bak i tiden. Den tros ha kommit till under tidig medeltid med inspiration från arabvärlden och deras introduktion av ris och mandel. Den har under sin livstid fallit offer för en mängd olika tolkningar och varit ett recept under ständig förändring -vilket även detta är ett tydligt exempel på. Originalet görs med mandelmjölk och ofta med kött eller fisk, men här är det en efterrätt och mandelmjölken har fått se sig ersatt av mandelbiskvier. Gelatinbladen är heller inte med i det ursprungliga medeltida receptet, men sedan sitt intåg hos hushållen har den betydligt omständigare lösningen avkok på kalvlägg blivit sällsynt.

Ingredienser
5 apelsiner
1 kkp hallon- eller annan sylt
1/2 hg strösocker
1 hg biskvier

Blanc-manger:
4 dl. tjock grädde
4 blad gelatin
2 tsk. vaniljsocker
2 msk. hett vatten

Beredning: De skalade apelsinerna skäras i skifvor, hvarefter kärnorna borttagas. I en djup geléskål nedlägges hvarftals med apelsinskifvor, sylt och biskvier. Grädden vispas till hårdt skum och vaniljsockret tillsättes. Gelatinen sköljes och löses i det varma vattnet och iröres, då den afsvalnat något. Blanc-mangern hälles öfver frukten, hvarefter skålen utsättes på svalt ställe att stelna. Den garneras med sylt och biskvier.



Jag hade inte läst receptet tillräckligt noggrant och missat den avslutande meningen om dekorationen. Mandelbiskvierna som skulle strös ovanpå hade därför blivit raskt uppätna av Linnea och mig och kunde inte pryda blanc-mangern varpå några överblivna apelsiner och lite sylt fick agera ersättare.


Känns som kokboken levererar allt bättre recept nu - detta var en riktig höjdare. Johan vräkte i sig och  sade mellan tuggorna att detta fick fem av fem och även om betyget från mig inte är en fullpott tog jag med glädje en portion till. Det godaste i blanc-mangern var mandelbiskvierna som bidrog till en intressant konsistens och smak som skilde sig från hallonsylten och apelsinens syrlighet. Gräddlagret påminde mig om en luftig pannacotta och var i min smak väldigt gott. Att detta recept finns i miljontals olika versioner är förståeligt då nästan allt kan fungera som bottenlager. En efterrätt jag säkerligen kommer göra fler gånger! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar